I södra Sverige befinner sig för närvarande en 12 år gammal flicka som söker behandling av expertis för de svåra bränn- och splitterskador hon har över hela kroppen. Det var en dag under 2003 som hennes bror tog upp något från marken som såg ut som en leksak. Väl inne i huset exploderade den plötsligt. Flickan miste sin bror, sina tre andra syskon och en kusin i explosionen och svävade själv mellan liv och död. Flickan kommer från Irak och hon skadades av en klusterbomb.

Klustervapen utgör ett stort humanitärt problem dels för att de sprider ut substridsdelar över ett så stort område att det i praktiken är närmast omöjligt att undvika civila offer, dels för att de efterlämnar oexploderade substridsdelar som i krigets spår skadar och dödar civilbefolkningen. Klustervapen har använts i en mängd krig runt om i världen, exempelvis i Afghanistan, Irak, Libanon och Tjetjenien. 98 procent av de människor som dött av klustervapen beräknas ha varit civila.

För att komma tillrätta med problemen med klustervapen arrangerades i februari i år en internationell regeringskonferens i Oslo på initiativ av Norges utrikesminister Jonas Gahr St?och tillika före detta generalsekreterare i norska Röda korset. Slutdeklarationen från mötet, som även Sverige skrev under, slår fast att ett internationellt avtal som "förbjuder användning, produktion, överföring och lagring av klustervapen som orsakar oacceptabel skada på civilpersoner" ska vara slutförhandlat senast under utgången av 2008.

Det står klart att Oslokonferensen inneburit startskottet för en historisk process mot ett internationellt långtgående förbud av klustervapen, på samma sätt som det nu tioåriga förbudet mot personminor. Vi kan med glädje notera att antalet länder som stödjer den så kallade Osloprocessen har ökat från ursprungliga 46 till idag 80 länder.

Sveriges position i klustervapenfrågan är synnerligen viktig. Sverige har ett stort anseende som ett nedrustningsfrämjande land som värnar om humanitära värden. Sveriges bidrag i dessa sammanhang kan därför på ett konstruktivt sätt föra processen vidare.

Därför är det allvarligt att före detta svenska försvarsministrar, i sin iver att behålla det svenska klustervapnet, Bombkapsel 90, argumenterat emot ett heltäckande förbud av klustervapen. Ett fortsatt framhärdande av den hittillsvarande svenska hållningen i klustervapenfrågan riskerar att betänkligt underminera Osloprocessen och kan resultera i att Sverige tvingas lämna förhandlingarna och ställa sig utanför ett framtida avtal.

För var dag som går blir det nämligen allt uppenbarare att Osloprocessen kommer att leda till ett avtal som innebär ett omfattande förbud av klustervapen, där yttäckande klustervapen som Bombkapsel 90 inte kommer att vara tillåtna.

Som nytillträdd försvarsminister har Sten Tolgfors en möjlighet att göra justeringar av Sveriges position i försvarsfrågor. Vid sin första presskonferens den 5 september markerade Tolgfors också försvarets framtida internationella, och humanitära, inriktning: "Här handlar det om att göra en insats för att sprida fred, säkerhet, men också rädda liv."

Sten Tolgfors - tag nu chansen och gå i spetsen för ett långtgående förbud av klustervapen. Det kommer att sprida fred, säkerhet och rädda liv.

Debattartikel i Folk och Försvars tidskrift "Perspektiv", november 2007