RECENSION: PAX förlag utkom nyligen med boken Verktyg för Fred ? Exempel från Liberia och Sri Lanka, och är ett gediget och initierat arbete som författarna och redaktörerna Sofia Wennerstrand och Malin Söderlund har gjort. Den innehåller trots sina 133 sidor mer än vad titeln lovar, utan att kännas förvirrande. Nästan halva boken är en överskådlig genomgång av konflikthanteringsmetoder, där för en gång skull militära insatser bara är en mindre del av ett större helt. Som Ola Mattsson skriver i inledningen så har civila insatser kommit nästan helt i skymundan till förmån för militära i den svenska debatten.
Det är dock inte bara i svensk debatt som civila insatser kommit i skymundan, utan också på våra bibliotek (tipsa gärna ditt lokala bibliotek!), i tidningar och på TV. Tyvärr är det ju så att mediebilden formar människors bild av världen, och presenteras bara eländet infinner sig lätt hopplöshet och misantropi. Men den här boken har en möjlighet att lysa upp bilden en hel del. Trots all fruktansvärd fakta som är oundviklig när man diskuterar krig, så visar fallbeskrivningarna från Liberia och Sri Lanka ändå på att det finns många människor därute som är beredda att riskera mycket för en bättre värld.
Det är samtidigt klokt av Wennerstrand och Söderlund att ta med fallet Sri Lanka, där strider fortfarande pågår. Det hade varit olyckligt att bara fokusera på det som lyckas, man har minst lika mycket att lära av det som inte fungerar. En pärla är Hans Lindqvists berättelse om hur fred kommer till en by i Liberia, vilket sätter ett mänskligt ansikte på freden. Det är alltför sällan böcker i den här genren går bortom teoretiskt faktarabblande och ger oss en möjlighet att känna efter.
Bokens första del tar avstamp i insatser från stater och genom FN, och man får ett intryck av att det är stater som skall lösa problemen. Denna bild förändras när man läser fallbeskrivningarna, där det många gånger är organisationer i civilsamhället och inte bara stater som lyckas åstadkomma förändring. Mattsson önskar sig ett Sverige som fungerar som internationell opinionsbildare i fredlig konflikthantering. Här kan Svenska Freds spela en viktig roll som påtryckare och som påvisare av fredliga metoder och alternativ. Det känns lite förmätet att klaga på denna bok, men jag kan sakna en diskussion vad vi som organisation kan göra med än agera påtryckare på vår regering. Om civilsamhället spelar en såpass viktig roll som fallstudierna visar, borde det också ha fått mer plats i bokens första del.
Wennerstrand och Söderlund har lyckats väl med att ta fram en lättfattlig men likväl mycket informativ introduktion i ämnet. Språket lämpar sig väl för ungdomar på gymnasiet och uppåt, och för den delen som första bok på en högskolekurs i internationella relationer ? kan man i alla fall önska. Rutor placerade lite här och var i boken reder ut begrepp och namn på organisationer, avtal och annat relevant. Det här är en bok som alla fredsgrupper ute i landet borde ta till sig, både för egen del och för utåtriktat arbete.
Tidigare publicerad i PAX.
