? En solig dag bestämde sig killen Saddam för att han ville ha en större sandlåda genom att sno Kuwait, så blev gamle Bush, som var större än Saddam, sur och drämde till med sina flygplan. För i sandlådan är det dom stora barnen som bestämmer. Man kan visst få sno mer av sandlådan, och slå dom andra lekkompisarna ? men då måste man fråga den som är störst om lov först. Det gjorde inte Saddam.

Saddam trodde ju att han fick göra det ? han hade ju fått en massa roliga leksaker av amerikanska och europeiska lekkompisar: flygplan, k-pistar, tanks och allt möjligt skoj ? till och med pulver å sånt till den där häftiga gasen som han kunde slänga på folk som han inte ville ha i sin egen sandlåda. Så varför inte samma sak med Kuwait? Det kunde Saddam inte begripa. Och så säger dom helt plötsligt att dom skall ta både hink och spade från honom. När Gammel-Bush flygplan inte fungerade sa han: ?Nu får ingen leka med Saddam mer!?. Så gick tio år, och de små led för att ingen fick byta grejer med Saddam, inte ens medicin.

Sen var det några dumma pojkar från Saudiarabien och Egypten som med flygplan gav sig på helt vanliga mänskor i USA. Mänskorna där visste inte det, men dom som bestämmer i USA är kompisar med storstyggingar som bestämmer i pojkarnas hemsandlådor. Men Lill-Bush ? som just blivit ny lekledare ? blev jättearg när nån kastade saker på hans sandslott. Och så ville han visa att han minsann kunde vara en storponke, så han kastade smällare på? ja, inte på Saudiarabien och Egypten, förstås, där bor ju hans kompisar ? utan en helt annan sandlåda; Afghanistan.

Lill-Bush sa att det var för att det bodde en dum kille där, som hette Ben Loaden eller nåt, som tyckte det var jättebra att nån kastade saker på USA. Men det var nog mest för att lill-Bushs kompisar inte hade fått lägga ner ett rör i deras sandlåda. Det fick de så fort nya styggingar styrde ? alltså, styggingar som gör som lill-Bush säger.

Nu kan man ju undra hur lill-Bush fick småkillarna som bor i hans sandlåda att göra det här. Dom flesta av dom får inte alls leka i sandslotten, utan mest i små hål. Men lill-Bush var jättesmart. Han sa att det var Afghanistan som hjälpt dom som vält sandslotten. Och så sa han att dom var jättedumma mot alla, särskilt tjejerna, och att han skulle göra dom snälla genom att slå på dom.

Sen tyckte lill-Bush at det var jättespännade att leka korståg och kasta saker på folk, och ville leka mer. Och Irak verkade skoj, för där finns det jättemycket olja. För olja tycker lill-Bush är jättekul! För då får man rika kompisar ? och pengar! Så kan man köpa en ranch och leka kåbåjsare. Men att få leka i Irak var inte lika lätt för lill-Bush. Hans småkillar var ju inte så arga längre, dom hade ju redan fått slå på talibanpojkarna.

Då sa Bush att Saddam byggt jättestora smällare som han skall kasta på USA. Och att Saddam var dum, förstås, så där mest hela tiden. Så det blev krig. Det blev däremot inte så roligt som lill-Bush trott, för det fanns massor med ungar som tyckte han var jättedum, och började använda smällare på hans pojkar. Egentligen vill han inte leka där längre, men han tror att folk inte tycker han är en storponke, om han inte vinner.

Så kan det låta i sandlådan. Men internationellt man använder förstås andra ord. Akademiker gör vad de kan för få ledarnas framfart att låta vettigt ? bäst av allt är att sätta siffror på allting. Det gjorde Robert Aumann, kallade det spelteori och fick årets Nobelpris. Så kan han försvara Israels ockupation av Palestina med matematik! Det kallas då vetenskap ? man kan sitta där och räkna på 1 och 2 istället för på hink och spade. Och ändå ? eller kanske just därför ? blir resultatet betydligt mindre begåvat än min lek med ord ovan.