Diskussionen om att avskaffa möjligheten att göra en ny ansökan i den nya utlänningslagen gick ganska obemärkt förbi under 2005. Ett avskaffande av ny ansökan hade stått på den socialdemokratiska önskelistan i flera år. Dåvarande migrationsminister Barbro Holmberg och hennes företrädare hade berett vägen för ett avskaffande genom att ständigt hävda vid nästan varje tillfälle som gavs att det var möjligheten att göra en ny ansökan som gjorde asylsökande människor sjuka.

Länderkommittén argumenterade i sitt remissvar om att möjligheten att göra en ny ansökan måste vara kvar i den nya utlänningslagen.
Argumentet hörsammades inte och ny ansökan ersattes i den nya utlänningslagen med möjligheten att göra en ny prövning hos Migrationsverket på grund av verkställighetshinder. I början var det nog ganska många som trots allt trodde att denna möjlighet skulle fungera ungefär som ny ansökan och kanske lite bättre eftersom ett avslag från Migrationsverket kunde överklagas till Migrationsdomstolen. Sedan förstod de flesta att det endast var nya asylskäl och inte nya humanitära skäl som kunde överklagas till Migrationsdomstolen och att Barbro Holmberg faktiskt menat det hon sa då hon talat om att transportabelt skick skulle bli ett riktmärke för när det kan tänkas föreligga humanitära skäl eller inte.

För det förefaller som om det är Migrationsverkets gamla regler om verkställighetshinder på grund av sjukdom som gäller vid en ansökan om ny prövning mot bakgrund av humanitära skäl eller rättare sagt synnerliga ömmande omständigheter som det kallas idag. Det innebär i sådana fall att en läkare måste bedöma att den sökande är så sjuk att han eller hon inte är i transportabelt skick. Det är inte många svårt sjuka asylsökande människor som kan få ett sådant intyg, vilket i värsta fall kan innebära att vi framöver kommer att få se många fler svårt sjuka människor flygas ut från Sverige på bår.

Det är inte särskilt många asylsökare som kan presentera helt nya asylskäl heller, då de i regel redogjort för alla sina skäl redan vid grundansökningen. Men de som ändå kan ansöka om en ny prövning mot bakgrund av nya asyl grundande omständigheter istället för nya humanitära skäl har också problem. De måste nämligen kunna visa att de inte har kunnat åberopa de nya omständigheterna tidigare eller ha en giltig ursäkt för varför de inte åberopats tidigare. Vad en giltig ursäkt är i detta fall är oklart.

Det är heller inte helt lätt att förstå vad som kan utgöra nya asyl grundande omständigheter. I ett formellt brev till Länderkommittén förklarar den serbiska flyktingkommissarien Dragisa Dabetic att etniska minoriteter som avvisas till Serbien inte kan behandlas som internflyktingar. En internflykting är en människa som flyr inom landet, inte en människa som återvänder från utlandet, säger Dabetic bland annat i sitt brev. Svenska migrationsmyndigheter har i många enskilda ärenden hävdat att skyddsbehövande etniska minoriteter från Kosovo kan få sitt skyddsbehov tillgodosett i övriga Serbien. För att skyddsbehovet ska vara tillgodosett ska man vara skyddad mot förföljelse samt kunna få en dräglig livssituation. Då avvisade människor inte längre kan bli behandlade som internflyktingar i Serbien har de inga sociala rättigheter i andra kommuner än den som de är folkbokförda i, alltså hemkommunen i Kosovo. Men dit kan de inte återvända. Det har också svenska myndigheter förstått. I de flesta avslagsbeslut rörande kosovominoriteter har myndigheterna beslutat att de kan återvända till Serbien utom Kosovo. Därför tyckte jag att Dabetics brev var en ny omständighet som tydligt visar att den tidigare bedömningen att de kan få sitt skyddsbehov tillgodosett i andra delar av Serbien inte längre gäller. Men det tyckte inte Migrationsverket då jag testade argumentet i en ansökan om ny prövning. Verket anser tydligen att en pappkoja under en bro någonstans är tillräckligt för att bedöma att det finns ett internt flyktalternativ. Beslutet är överklagat till Migrationsdomstolen, så nu hoppas jag att den ska förstå att drägliga levnadsvillkor är en del av bedömningen om det finns ett internt flykt alternativ eller inte.

Det som framstår som allt tydligare för mig är att vi med den nya utlänningslagen har gått ur askan in i elden. Prövningen i grundärenden kanske har blivit mer rättssäker och kanske kommer fler människor verkligen att få asyl, alltså uppehållstillstånd mot bakgrund av sitt skyddsbehov. Men fortfarande kommer en del människor med starka asylskäl att få avslag av olika orsaker. Min farhåga är att det sammanlagda antalet människor som i slutändan får uppehållstillstånd i det nya systemet kommer att bli färre än i det gamla, eftersom utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd mot bakgrund av humanitära skäl vid ny prövning förefaller att ha blivit så litet att det knappt är skönjbart.

Avskaffandet av Utlänningsnämnden och införandet av en ny instansordning tillsammans med en ny och tydlig utlänningslag skulle borga för en mer human och rättssäker asylprocess. Därför är det svårt att förstå hur det kunde bli så här.